På Malmö Svågertorp, som är den sista tågstationen i Sverige med gräns mot Danmark, så träffade vi Andreas och Elias och köpte våra biljetter till Kastrup, Köpenhamns flygplats. När vi kommit fram dit så var klockan sådär 07:20. Incheckningen gjorde vi på en själv-serviceautomat, ingen krånglig kö. Bara att gå fram till bagageinlämningen och lägga in det.
Sen gick vi runt lite, passerade olika kontroller, varav den viktigaste kanske var säkerhetskontrollen för handbagage. För mig var det inga problem, fick bara dricka upp mitt vatten innan (max 100 ml fick man ha med sig, löjligt). Till slut hittade vi vår gate och så ställde vi oss i kö för att gå ombord. Passet ska visas, biljetten ska kollas, skannas, sättas streck på osv. Efter många om och men satt vi i en flygstol.
Väl på planet skrev jag lite på en engelskauppgift, lyssnade på lite musik och kollade på att avsnitt av Naruto innan batteriet till datorn tog slut. Rätt sjukt, har ett slitage på 55%, mindre än hälften av ursprungskapaciteten på batteriet. Har läst att temperaturer över 35C gör att batteriet slits fortare. Herregud, min laptop blir ibland 93 grader varm!
Okej, nu har vi landat. Vi gick och frågade lite efter en flygbuss till Dublin Heuston och fick reda på att vi tjänar 4€ på att köpa två familjebiljetter istället för att köpa fyra separata. På bussen snackar vi med en äldre dam som säger att tåget kanske är inställt för att det varit dåligt väder innan och att det nu kanske skulle göras underhåll av järnvägen just idag. Detta visar sig vara fallet och vi kliver ombord på en ersättningsbuss.
Efter en otroligt lång resa med bussen så anländer vi i Portlaoise. Vi hoppar där på ett tåg som fortsätter hela vägen till Cork. Detta tar också sin tid och i och med ersättningsbussen blir vi försenade med sådär 40 minuter.
Pust, nu är du säkert skittrött på att läsa om vad jag har gjort, men kan faktiskt säga att vi är framme nu. Jag träffar min värdfamilj, som just då bara består av Margaret Newton. Hon är en mycket trevlig och snäll dam, kanske i 50-års åldern. Hon kör runt i stan och visar diverse hållplatser jag ska stiga av på. Visar mitt jobb, var Transnational Interconnection ligger och såklart var hon bor i förhållande till detta. Fick även en egen husnyckel och en obligatorisk rundvandring i huset. Får i samma veva också tillgång till husets trådlösa internet.
Toaletten gick såklart sönder, och Margarets son som precis kommit tillbaka från England försökte avhjälpa problemet, dock till ingen nytta. Lite dumt att den gick sönder.
Edit2: Eftersom brännvidden totalsuger på kameran så filmade jag en liten snutt istället, dock under kvällstid, så dålig belysning.
Åkte för att möta Dennis i centrum för en liten stund sen, gick sådär. Såklart stannade inte bussen där jag trodde den skulle göra, utan jag åkte igenom hela centrum och sen ut till de nordligaste delarna av stan där linjen slutade. Kunde dock få åka tillbaka till stan och chauffören var mycket behjälplig i att hitta var jag skulle av. Hittade tillslut Dennis efter mycket ringande och sådär 120 kr fattigare på mobilen. Vi pratade lite och sen åkte jag tillbaka hem.
Pust! Mitt längsta blogginlägg ever!
//Björn, trust no one!
Edit: Glömde bort att lägga upp bilder, gör det sen när jag kommer hem igen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar